Det är minus tolv och snötäcket runt Klara kyrka ligger vitt och vackert. Det knarrar under mina varma kängor och jag känner mig oerhört tacksam att jag slipper frysa, att jag har en bostad och en krets av familjemedlemmar och vänner. För allt fler kvinnor i Stockholm ser vardagen helt annorlunda ut.

De lever i ensamhet och hemlöshet. I en hård värld präglad av droger, våld, kriminalitet och prostitution. Utan adress, id-kort och

Foto: Stockholms Stadsmission

- Vi har 30-35 volontärer som hjälper till med matlagning, aktiviteter, krishantering och allt det praktiska. På kort sikt lindrar vi akut nöd, på längre sikt vill vi ge varje individ mod och möjlighet att förändra sin livssituation, berättar Gill Edin, enhetschef på Klaragården.

Klaragården öppnade på Internationella Kvinnodagen, den 8 mars 1993. Varje år sedan dess bjuder man in till konstvernissage just den dagen. Överallt – i ateljén, samlingssalen, caféet och i de gamla källarvalven - hänger konstverk

Aktivitet på Klaragården, foto Sara Hellgren

Lena, som haft Klaragården som c/o-adress i många år, sticker in huvudet och tackar Gill för dunjackan hon precis hämtat ut i klädförrådet.

- I källaren har vi ett förråd med skor, kläder och jackor. Problemet är att vi ofta får in sommarkläder till vintern eftersom folk rensar garderoberna när respektive årstid är slut. Framförallt vinterskor skulle vi behöva mer av, säger Gill.

Jag tittar ner på mina kängor och inser än en gång vilken enormt viktig insats Gill och alla andra inom Klaragården och Stockholms Stadsmission gör. Samtidigt stärks jag i min övertygelse att GodEl verkligen kan vara med och påverka framtiden för väldigt många människor.

Karin, stolt GodEl-kund

Foto Sara Hellgren